2018-10-20 20:41 #0 av: NiklasTyreso

Här kommer en bokrecension! Sen får ni skriva era boktips!

Jag är ny i pelargonhobbyn. När jag fick tag i min andra doftpelargon, en Clorinda, insåg jag att jag behövde läsa in mig på pelargoner. 

Jag hamnade på biblioteket och hittade en nu gammal bok. Bra böcker blir inte gamla. Jag hittade en mycket välläst bok som uppenbart varit omtyckt och lånad av många. Det är boken ”Pelargoner Kulturarv i kruka” av Karin Martinsson från år 2000.

Boken berättar pelargonernas historia från 16-1700-talens botaniker, bl a Carl von Linnés lärjungar, som hämtade plantor och frön från Sydafrika, till rika gubbars orangerier, 1800-talets första fönsterodlare och pelargonrabatter i parker till 1900-talets pelargonsorter som bevarats i generationer genom sticklingar.

Under berättandets gång pressenteras de olika pelargongruppernas uppkomst, som ex zonal- och Engelska pelargoner och slutligen går boken igenom olika traditionella Svenska pelargoner som odlats i generationer och blivit en del av Sveriges odlade kulturarv som ex Mårbacka, Tierpspellan, Storblommiga laxrosa pelargoner eller pelargonen Blekingeflickan.  

Svenskbybornas pelargon har särskilt spännande historia. Svenskar utvandrade på 12-1300-talet från Öland till Lettland och i slutet av 1700-talet deporterades delar av den Svenska befolkningen i Lettland till Ukraina. De sista Svenskspråkiga personerna i Ukraina dog på 1980-talet, men 1929 hade en grupp Svenskar utvandrat från Ukraina till Sverige eftersom förhållandena efter Ryska revolutionen var svåra. Dessa etniska Svenskspråkiga Svenskar som inte bott i Sverige på 600 år hade med sig en speciell pelargon med muskot- eller talldoft, Svenskbybornas pelargon.

Boken ger även en viss insikt i att pelargonernas utseende beror på modet för tiden. I ett citat av August Strindberg ondgör han sig över att de vita pelargonerna från Strindbergs barndom på äldre dar under slutet av 1800-talet hade ersatts med röda sorter. Barndomens pelargoner var för evigt förpassade till historien och gamla minnen!

Växtsättet hos pelargonerna utvecklades även det, så att det blev mer populärt från slutet av 1800-talet och ända till idag med kompakta pelargoner som passar bra i en mindre kruka och inte växer till en och halv meters höjd. Men i vissa varma länder utan frost bl a runt medelhavet har gamla jättehöga pelargoner överlevt där de planterades för mer än 100 år sedan. Ibland kommer Svenska turister hem från semestern med sticklingar från sådana gamla sorter.

Pelargonen gjorde även en klassresa. Först var det överklassens gubbar som odlade dem under 1700-talet. Under 1800-talet gick de till att bli först folkliga och sedan ansedda som fattigt folks banala krukväxt. Men under 1900-talet återfick pelargonen en stor mängd beundrare igen.

För mig som bor i lägenhet utan möjlighet till sval vintervila är doftpelargonerna intressantast, för de kan glädja mig även om de inte får blommor varje år. På önskelistan står nu doft-/äppelpelargonen som odlades i Sverige på 1800-talet och Svenskbybornas pelargon som Svenskarna som återvände till Sverige från bosättningen i Ukraina 1929 hade med sig. 

Man kan tycka om sin pelargon för den är fin, men det är ännu lättare att uppskatta den om man känner till dess historia, pelargonens proveniens. Då är boken ”Pelargoner Kulturarv i kruka” en bra start.

Fortsätt gärna att skriva boktips i tråden, även om ni bara skriver några korta rader.